Tag Archives: inkludering

Läs- samt boktips

Ett litet tips om en artikel där begreppet inkludering diskuteras av forskaren Claes Nilholm och lärarna Helena Wallberg och Kenth Hedevåg.

inkludering i skolan bokVill även tipsa om boken Inkludering i skolan från Natur & Kultur. Den är skriven av skolforskaren David Mitchell och innehåller 27 stycken evidensbaserade strategier för att skapa det inkluderande klassrummet.

En liten checklista för inkludering?

Jag var på en föreläsning kring inkludering för ungefär ett år sedan och fick då ta del av 9 ”indikatorer” att titta på för att reflektera över om mitt klassrum är inkluderande eller inte. Nedan tänkte jag gå genom dem med en kort kommentar kring varje, förhoppningsvis kan det inspirera till egen reflektion kring hur det är i just ditt klassrum.

1. Lärandeaktiviteter inleds med att vi presenterar: vad, hur och varför

Det här är en god vana för att förmedla sammanhang för de elever som har allra svårast med att se hur allt hänger ihop. Kan göras på många olika sätt och viktigaste är att eleverna får veta det.

Kan vara en startaktivitet, lista på tavlan, generativa teman eller liknande. Dock inte enbart ”detta ska du/ni kunna”.

Ledtrådar om att en kan utvecklas sitt klassrum inom det här är när elever säger t ex: Vad var det vi skulle göra? Jag hängde inte med!

En fråga som jag fann mycket givande att ställa till mig själv var om huruvida mina elever skulle kunna återge lektionsmål samt vilka tecken på elevernas lärande som jag letar efter om en kollega kom förbi och frågade dem.

2. Lärandeaktiviteter vilar på yttre ramar som tid och struktur

Det här är en god vana att skapa rutiner och bidra till förutsägbarhet och att underlätta för upplevelsen av sammanhang för de elever som behöver.

Ledtrådar om att en kan utvecklas sitt klassrum inom det här är när elever säger t ex: När får jag rast? Jag orkar inte mer!

När en funderar vilka ramar som är i fokus för de olika nivåerna så upplevde jag att den här trappan hjälpt mig i mitt tänk.

Kunskapsnivån· Strukturera stoffet, kategorisera, systematisera, minnas· Kritisk fråga: vad har du lärt dig?
Undervisningsnivån· Följa med i undervisningen, uppfatta mönster, uppmärksamhet
Ramnivån· Komma i tid till lektionen, till skolan

3. Miljön är tillrättalagd ifråga om möblering, ljudnivå, synintryck, ventilation, temperatur och belysning

Det är alltid en god vana att titta på elevernas lärmiljöer ser ut innan vi knyter problemen till våra elever. En väldigt stökig miljö kan påverka även den mest fokuserade elev.

Ett dilemma är att vi är olika varandra och att några elever hör, ser eller känner saker som en själv inte ens märker. Här upplever jag att det är viktigt att vara ödmjuk och öppen för vad eleven upplever som problemskapande för henom.

4. Lärandeaktiviteter varieras

Utgångspunkten för det här tänket är att vi är olika. Forskningen har hjälpt oss att förstå att variationen är det bästa sättet att nå fler. Det är även inskrivet i våra läroplaner att läraren ska variera undervisningen utifrån individerna i klassen. Samtidigt utgår vi lärare oftast från vad som passar oss själva bäst. Två viktiga lärdomar som jag drog är att:

  • Du som lärare ska inte arbeta på det sätt som passar dig bäst, du ska arbeta på det sätt som passar eleverna bäst
  • Det är omöjligt att nå alla elever samtidigt, det är just därför variationen är så viktig

5. Elever visar tecken på att de anstränger sig

Ansträngning är ett villkor för lärande. Här finns mycket att läsa kring bland annat Deliberate Practice (härifrån kommer idén att talang inte existerar och ”10 000 timmars-regeln”) och Growth mindset som jag tagit upp tidigare.

Fråga att ställa till sig själv, hur ser/säkerställer jag att eleverna anstränger sig och tränar på rätt saker?

6. Lärandemiljön präglas av uppmuntran och positiv stämning

Under den här punkter kommer sådant som handlar om de sociala klimatet i klassen/gruppen. Viktiga saker att fundera/vara vaksam över är t ex:

  • Hur säger vi till? Regler? Hur säger vi förlåt? T ex skriva en lapp istället för att säga förlåt.
  • Hur får man elever att berömma varandra självmant?
  • Och hur gör vi med konflikter och gränser?

Hur ligger vi i personalen steget före? En viktig aspekt är att vi ägnar oss åt modellinlärning, dvs att vi lärare föregår med gott exempel i olika situationer. Här kommer frågor om ens ledarskap i klassrummet också in.

Ett sätt att komma åt det är att utgå från svaret på frågan: tycker din lärare om dig, tror du? Beroende på vad en elev svarar på den kan de bli stora konsekvenser.

7. Elever vågar säga vad tycker och vad de tror

Här finns enormt mycket kunskap och inspiration att hämta inom området formativ bedömning.

Det finns också intressant forskning kring begreppet self-efficacy där A. Bandura bland annat sett att det mest effektiva sättet att vända en negativ självuppfattning hos en person är att är att få människan att göra en sak de inte tror sig kunna samt lyckas. Som lärare tror jag att vi har en stor utmaning inom det här området vad gäller de elever som har svårt i skolan.

8. Elever uppmuntras att sätta ord på hur de tänker

Även här finns mycket att hämta från bland annat formativ bedömning men och engagemang/motivation.

9. Elever uppvisar tecken på att vara engagerade i sina kamraters lärande

Forskning visar helt enkelt att elever lär av och med varandra. Också. Inte enbart ”från läraren”. Det framgår också att elever anstränger sig mer när deras ”produktion” ska delas med en kamrat och inte bara lämnas till läraren.

 

 

Avslutningsvis så vill jag lyfta fram att det givetvis handlar om kombinationer av ovanstående i vår komplexa verklighet. Dock ska en komma ihåg att oavsett vad jag väljer att fokusera på så kommer det att gynna alla elever, forskning lyfter gång på gång fram att sådant som gynnar de elever som har det svårast även gynnar de elever som lär enkelt.

Och en sak till, tänk om det här gäller för oss lärare också ..? Vilka rutiner har i så fall vi lärare för att berömma, stötta och lära av varandra?

Inkluderande undervisning i praktiken

Helena Wallberg, bloggande lärare/specialpedagog i Täby har skrivit många tänkvärda inlägg kring skolans och lärares uppdrag, formativ bedömning och även inkluderande undervisning. Wallberg lyfter fram fem grundpelare i sitt inkluderande klassrum som jag tänkte ta avstamp i när jag resonerar lite kring vad jag och en kollega arbetat med inom matematikundervisningen på ett av våra program. Wallbergs fem grundpelare är:

  1. Formativ bedömning som förhållningssätt
  2. Återkoppling för utveckling
  3. Strategier för att träna och kompensera
  4. Ledarskap
  5. Growth mindset som är ett begrepp som skolforskaren Carol Dweck, professor på Stanford University, står bakom

Personligen tycker jag att det blir lite enklare att sortera ut vad som är vad i undervisningen om jag sättar ihop dessa fem punkter till tre enligt nedan:

  • Formativ bedömning där återkoppling för utveckling ingår,
  • Strategier för att träna och kompensera vilket ihop med lärarens ledarskap i klassrummet, samt
  • Growth mindset

Nedan följer några konkreta saker som min kollega och jag arbetat med utifrån punkterna ovan.

För att hjälpa eleverna fokusera på adekvata saker håller vi just nu på med att arbeta utan lärobok. Istället för att använda en bok som innehåller exempel och uppgifter som inte ens kommer att användas har vi valt att använda korta häften med väl utvalda, relevanta uppgifter för det som vi arbetar med. På så vis upplever eleverna att mängden uppgifter är hanterbara och något som de kommer att hinna med inom momentet.

Formativ bedömning och återkoppling

Formativ bedömning och återkoppling har många beröringspunkter med growth mindset enligt min mening. Dock tycker jag att det senare mer handlar om en typ av förhållningssätt hos läraren medan formativ bedömning och återkoppling det som sker i praktiken tillsammans med eleverna.

En metod som min kollega har börjat använda för att kunna ge återkoppling och konkretisera vad som krävs inom och inför de olika momenten är det digitala verktyget kunskapsmatrisen. Eleverna är givetvis till viss del ovana vid verktyget men allt eftersom de börjar komma in i det så upplever de att det är till deras fördel att ha allt på ett ställe då att säga.

En viktig poäng med uppgiftshäftena jag beskrev ovan är att de saknar facit. Detta gör att eleverna tvingas reflektera över om svaren är rimliga istället för att direkt kolla mot ett facit. Det blir mer en verklighetsnära problemlösningssituation där svaret inte alltid lätt kan kontrolleras. Mer om häftena kommer längre ned under rubriken growth mindset.

Strategier för träning och lärarens ledarskap

Vad gäller lektionerna så byggs de numera upp kring en powerpoint-presentation som innehåller det som de ska lära sig/befästa inom aktuellt område. En stor fördel med att ha det digitalt är att det är enkelt för läraren att skriva ut åhörarkopior som innehåller en del luckor (tal och liknande) som eleverna fyller i tillsammans med läraren under genomgången. På så vis kan eleverna fokusera på att förstå genomgången och ingen hamnar på efterkälken för att denne skriver långsammare än de andra.

Under lektionerna lyfts även särskilt viktiga saker fram som skrivs i en speciell bok/åhörarkopior. Dessa anteckningar får sedan användas vid träning och till viss del vid prov etc. Baktanken är att eleverna tillsammans med läraren skapar sina egna formelsamlingar som alltid är relevanta och växer tillsammans med eleven. Inget som inte är arbetat med hamnar i anteckningsboken helt enkelt.

Ovanstående är enligt min mening ett tydligt exempel på det som Göransson & Nilholm lyfter fram som en punkterna i inkluderande undervisning. Nämligen att det finns ett system som följs av alla elever, det existerar inga extra lösningar för den med dyslexi, dåligt arbetsminne osv. (se mitt tidigare inlägg om Salamacadeklarationen).

Growth mindset

Growth mindset handlar i korta drag om ett tänkesätt som fokuserar på ” ännu inte”. Ett enkelt exempel: ”Jag kan ännu inte lösa en andragradsekvation men efter rätt träning kommer jag att kunna det”. Det här är utmaning för både lärare och elever att öva upp men det är väl värt mödan kan jag känna.

En metod som vi använder för att träna eleverna i det här tankesätet är att regelbundet ha korta och tydligt avgränsade läxor som rättas av eleverna vid bestämda lektioner. Ibland rättar de en kamrats räknehäfte och ibland sitt eget. Detta görs med bedömningsanvisningar liknande de vid nationella prov så att eleverna får insikt i hur bedömningen av de matematiska förmågorna går till. På så vis får eleverna en vägledning i vilka begrepp och färdigheter som är viktiga att kunna hantera inom det område vi arbetar med.

Efter rättningen slumpas en elev ut som får redovisa sin lösning av en uppgift som läraren valt ut (för att den är särskilt viktig). På det viset får eleverna känna större delaktighet och läraren får möjlighet till att ge feedback direkt till hela klassen just när de är mottagliga för det.

Dessa läxor kan sedan tillgodoräknas i samband med prov och liknande. Det vi vill förmedla till eleven är att träning lönar sig samt att det är viktigt och relevant också hur denne tränat. På så vis hoppas vi öka elevens medvetenhet kring att om träningen utvecklas så kan du bli ännu bättre inom ett område. Det är ett försök att ge en återkoppling på träningen, inte slutresultatet.

 

Avslutningsvis så diskuterar min kollega och jag mycket kring vad eleverna ska lära, varför det är viktigt samt hur de ska lära sig det på bästa sätt – här får vi mycket inspiration från arbets- och lärarutvecklingsmetoden learning study som bland annat går att läsa kurser inom på Göteborgs universitet.

Salamancadeklarationen

När en talar om inkludering och inkluderande arbetssätt kan det vara intressant att titta på historien bakom det inkluderande uppdrag som skolan i Sverige har idag. År 1994 i Salamanca, Spanien, tas den så kallade Salamancadeklarationen  fram av 300 deltagare från 92 olika regeringar samt 25 internationella organisationer inom UNESCO. I den deklareras bland annat att:

“Undervisning av elever med behov av särskilt stöd bygger på den sunda pedagogikens välbeprövade principer som kan komma alla barn tillgodo. Den utgår från att alla skillnader människor emellan är normala och att inlärningen följaktligen måste anpassas till barnets behov snarare än att barnet skall formas i enlighet med i förväg fastställda antaganden om inlärningsprocessens takt och natur. En pedagogik som sätter barnet i centrum är till nytta för samtliga elever och, följaktligen, för hela samhället.” (s. 17)

Salamancadeklarationen slår alltså fast att det inte är meningsfullt att utgå från eller ens försöka att få alla människor till bli och fungera likadant. Det är mer givande att acceptera den olikhet som alltid kommer att finnas och arbeta för att möta den på ett sätt som leder till att alla elever får möjlighet att lära i skolan. Underförstått ställs två begrepp mot varandra; integrering och inkludering och deltagarna vid mötet i Salamanca väljer det senare som den önskade vägen framåt.

InkluderingSkolverket använder i sin skrift Forskning för klassrummet  den här bilden för att åskådliggöra de olika begreppen.

Där skrivs att ”integrering innebär att en elev som avviker ska anpassas in i en organisation, inte att organisationen ska anpassas efter eleven. De problem som uppkommer individualiseras då gärna och läggs på eleven, i stället för på själva organisationen av verksamheten. Integrering innebär en mer passiv syn på eleven och i sämsta fall innebär det stora problem för alla involverade, den integrerade eleven, läraren, rektorn, klasskamraterna och föräldrarna.

Inkludering, å andra sidan, poängterar vikten av ett synsätt där det normala är att utgå från elevers naturliga olikhet och se det som något positivt. Verksamheten bör anpassas därefter för att tillfredsställa dessa olika behov” (s. 55 ff, min kursivering).

Ovanstående synsätt på inkludering framhålls av bland annat Claes Nilholm och ofta hamnar fokus när inkludering diskuteras på om eleven ska vara i klassrummet eller inte. Då blir definitionen av inkludering att ”eleven är per definition inkluderad om hen befinner sig i det ’vanliga’ klassrummet”. Det här resonemanget brukar kallas placeringsdefinitionen.

Jag kan själv vara kluven till placeringsdefinitionen då ”den sunda pedagogikens välbeprövade principer” och ” en pedagogik som sätter barnet i centrum” inte kräver att alla elever är på samma plats. I publikationen Inkluderande undervisning – vad kan man lära sig av forskningen? lyfter författarna Göransson & Nilholm fram fem kriterier som kännetecknar en skola som erbjuder vad de kallar inkluderande undervisning. Dessa kriterier är utan inbördes ordning:

  • gemenskap på olika nivåer
  • ett enda system som alla elever ingår i (till skillnad från ett för ”vanliga” elever och ett för elever i behov av stöd)
  • en demokratisk gemenskap
  • delaktighet från eleverna
  • att olikhet ses som en tillgång

Dessa kriterier upplever jag som mer gynnande för det ”inkluderande tänket” än att fokusera på enbart var eleven sitter. Målet ska givetvis utifrån Salamancadeklarationen vara att alla elever som ingår i en klass ska vara på samma ställe och då krävs det resurser i form av kunskap, människor samt, framför allt tror jag, en genuin vilja att arbeta med att lyckas nå det.