Author Archives: jeanettealfredsson

Programmering i skolan

Under ett par dagar i oktober deltog och medverkade några lärare från Öckerös skolor på Makerdays som gick av stapeln i Göteborg, en konferens om innovation, kreativitet och lärande inom Makerskola och som bl a riktar sig till lärare i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

 

Det är ju en sak att deltaga i kreativa och roliga workshops där vi tekniknördar gottade oss i utbudet att programmera micro:bits, Arduino och Legorobotar, testa 3D-modellering och 3D-skrivare, arbeta med programmet Scratch och programmera Blue-bot. Ni vet, konkreta övningar som direkt, eller nja nästan direkt, kan genomföras i klassrummet. Men vi behöver också vara medvetna om varför vi väljer att arbeta med detta i våra klassrum, annars blir det bara ytterligare en rolig ”grej” som vi gör. Kanske hoppas vi att dessa aktiviteter ska bidra till mer intressant  och kreativ undervisning med förhoppning om att djupare kunskaper förmedlas via detta?

Enligt Skolverket är ett digitaliserat samhälle en naturlig del av våra liv men hur bemöter vi den och hur använder vi den digitala utvecklingen i våra skolor? För ganska exakt ett år sedan, i november 2015 gav Regeringen Skolverket i uppdrag att utarbeta en nationell IT-strategi för skolväsendet och i somras presenterade skolverket en vision att nå 2022. Visionen är :

  • Alla barn och elever har utvecklat adekvat digital kompetens.
  • Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.

Skolans uppdrag att stärka elevers digitala kompetens ska tydliggöras i läroplanerna och ett förslag till detta har lämnats till Regeringen. Detta enligt Skolverket för att förbereda eleverna för ett alltmer digitaliserat samhälle. Det handlar inte om att programmering ska bli ett eget ämne i skolan utan finnas med i ämnesplanerna, men också i del 1 och 2, som handlar om normer och värden samt mål, i läroplanen och rör alla ämnen och utbildningen som helhet.

Än så länge ligger det som ett förslag som väntar på beslut, både om HUR och NÄR, men läroplanerna kommer att revideras och vi lärare, framför allt lärare i matematik och teknik, förväntas undervisa i programmering. Skolverket inser utmaningen och presenterar även en kompetensutveckling om digitalisering för lärare. Redan nu har moduler inom digitalisering som ger dig som lärare fördjupade kunskaper kring hur digitala verktyg stödjer lärande lagts upp på Lärportalen och fler moduler läggs upp i december. Upplägget är liknande som Mattelyftet och Läslyftet och huvudmannen är ansvarig för att kompetensutvecklingen sker på skolorna.

Det verkar som om vi inte kommer undan när det gäller programmering i skolan. Härligt säger jag. Ytterligare ett uppdrag i skolan tänker kanske någon annan. “Många är så rädda över att gå in i något nytt…” uttryckte sig en lärare på Twitter till mig. Så hur ska vi förhålla oss till det? Ska vi alla bli programmerare nu? Vilka krav ställer det på oss lärare och på huvudmännen?

Carl Heath, forskare och designer på  Interactive Institute Swedish ICT och projektledare för Makerspace i skolan sa under Makerdays:

“När programmering skrivs in i läroplanen så innebär det att skolan ska göra saker som vi inte har gjort förut och kunna saker som vi tidigare inte kunnat. En ganska ovan situation för skolan.”

Förutom att lyssna till Carl Heath hade vi förmånen att lyssna till två andrar föreläsare; Jonas Linderoth och Linda Mannila. Jonas är professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet med inriktning mot spelvetenskap och är bl a känd för att ha figurerat i media för ett tag sedan då han bad om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer. Linda Mannila jobbar som forskare inom datavetenskapens didaktik vid Åbo Akademi i Finland samt vid Linköpings universitet. Hon leder projekt relaterade till programmering och digitalt skapande i grundskolan och ordnar kompetensutveckling för lärare inom samma områden. Dessa två föreläsare delade två lite olika perspektiv på programmering i skolan. Här är några insikter som jag vill lyfta.

När det gäller digitaliseringen i skolan i allmänhet och programmering i synnerhet handlar det inte bara om att eleverna ska lära sig programmera. Linda Mannila framhåller att programmeringen inte är ett mål i sig självt. Att arbeta med programmering är allmänbildning för att förstå vår omvärld där mycket i vår vardag är digitaliserat och uppbyggda och beroende av programmerade algoritmer. När eleverna arbetar med programmering är det ett också ett verktyg för att utveckla ett datalogiskt tänkande eller computational thinking. Datalogiskt tänkande kan beskrivas som ett abstrakt, logiskt och analytiskt tänkande, att träna sig i att göra generaliseringar och att lära sig arbeta på ett systematiskt och strukturerat sätt för att lösa olika problem. Själva begreppet datalogiskt tänkande användes först av Seymour Papert som menade att när elever lär sig programmera – och när de reflekterar kring sitt lärande – utvecklar de kunskaper och förmågor som även är användbara inom andra områden. Genom att programmera får man s k transfereffekter, dvs du utvecklar och tränar förmågor som du kan använda i andra ämnen, i nya situationer, med hjälp av datorer.

Idag är denna bild från organisationen Barefoot Computing i England, vanligt förekommande för att illustrera Datalogiskt tänkande

Barefoot-CT-Poster-for-website

 

Det finns enligt Jonas Linderoth skäl att ifrågasätta huruvida dessa transfereffekter mellan olika ämnen bevisats. Han målade en bild hur han som bildlärare resonerade att bildämnet och bildundervisningens legitimitet i skolan ofta försvaras av att konstnärliga ämnen har långtgående effekter på andra nyttiga kunskaper. Genom bildundervisningen och bildskapande lär man sig nyttiga saker som kan vara bra i andra ämnen. Men han lyfte forskning som visade att programmering verkar ha få eller inga transfereffekter alls, och ställde sig in i skaran som menar att det inte går att säga att elever genom att programmera blir bättre på förmågor som att hitta mönster, generalisera, utveckla strategier för problemlösning osv.

I ett ämnesdidaktiskt forsknings- och utvecklingsprojekt i matematik på Sjöstadsskolan i Stockholm undersökte en grupp lärare hur programmering kunde användas i matematikundervisningen. Så här skriver de sammanfattningsvis:

 ”I programmeringen mötte eleverna koordinater och andra matematiska begrepp som vinklar, bågar och geometriska figurer. Eftersom eleverna arbetade så pass mycket med att aktivt använda sig av koordinatpar och beräkna vinklar på programmeringslektionerna, utgick vi från att de förvärvat dessa kunskaper. Därför blev vi förvånade då det visade sig att så inte var fallet. När eleverna stötte på koordinatsystem i matematikundervisningen, kunde läraren i matematik inte se att eleverna hade någon uttalat bättre förståelse för detta, än andra elever som inte har jobbat med programmering. Detsamma gällde för begrepp som vinklar och andra geometriska begrepp, som eleverna visat sig behärska i Kojo, men helt tydligt inte tagit med sig till matematiken.

Läraren i matematik hade i detta fall inte själv provat programmeringsmiljön och kopplade därför inte ihop sin undervisning med elevernas erfarenheter av koordinatsystem i programmeringsmiljön. Läraren i programmering gjorde inte heller något för att uppmärksamma eleverna på att koordinater, vinklar och geometriska figurer, är begrepp som återfinns i matematik. Det är tydligt att det föreligger ett problem med att uppnå positiv transfer mellan lektionerna i matematik och programmering om inte eleverna får hjälp med detta.”

Hela rapporten kan läsas här.

Dessa olika perspektiv uppmuntrar onekligen till ytterligare forskning kring datalogiskt tänkande och  programmering i skolan. Jag ser fram emot fler rapporter och tillsvidare hänvisar jag till en sammanställning som i dagsläget presenteras av Stefan Pålsson, en frilansskribent som bloggar på uppdrag av Skolverket. Hans analys kan du läsa på http://omvarld.blogg.skolverket.se/2016/06/10/forskning-och-erfarenheter-kring-programmering-i-skolan/

Avslutningsvis vill jag citera Stefan Pålsson som skriver på Omvärldbloggen:

”När samhället utvecklas och förändras av digitaliseringen ställs nya krav på skolans undervisning. Eleverna behöver bland annat lära sig söka och använda information på ett kritiskt sätt, lösa problem, samarbeta och lära av varandra. Ofta används samlingsnamnet 21st Century Skills för att beskriva detta. Eftersom samhället ständigt utvecklas måste alla lära sig att lära för att kunna fortsätta lära genom hela livet. Annars klarar man sig varken som medborgare eller på arbetsmarknaden.”

 

Jonas Linderoths föreläsning kan du titta på https://www.youtube.com/watch?v=bJZWXCa50qc

Linda Mannilas föreläsning kan du titta på här https://www.youtube.com/watch?v=Te52okh0OjA

Carl Heaths föreläsning kan du titta på här https://www.youtube.com/watch?v=9k3pb8NuhrM

Mattehjärna eller inte?

Under mina år som matematiklärare är det en sak som jag upplever är en av de största utmaningarna i matematik. Nämligen att utmana eleverna till att tro på sig själva, att de kan mer än de tror. Det verkar som om många tänker att vissa människor föds med en ”mattehjärna” och andra har oturen att inte göra det och då är det kört. Vissa elever har under sin skoltid stött på motgångar av olika slag och kanske till och med fått höra att ”de inte är smarta”, att det är ingen idé att de ens anstränger sig. Detta påverkar mer än man tror.

Vi tänker förmodligen att det är självklart att plugga på spanska-glosorna för att lära sig att förstå och tala spanska. Men är det lika självklart att plugga på matteord så att man verkligen förstår vad som efterfrågas i ett matematikproblem?

Precis som i alla andra ämnen behöver vi strategier för att lära oss matematik. Om vi lär oss smarta sätt att både tänka och att räkna så ökar vi både självförtroendet och förhoppningsvis ändrar attityden vilket medför att matematiken går lättare.

I mina matematik-grupper på Brattebergskolan har vi precis tittat igenom ett avsnitt i serien Pluggkoden som är en serie i UR där vi får följa elever i olika högstadieklasser och hur de kan utveckla strategier och tankesätt för att uppnå bättre resultat i skolan. Eleverna i mina matematikgrupper fick inför filmvisningen två uppgifter att fundera på. Den första uppgiften var att ge exempel på vilket av alla tips på strategier som förmedlades i filmen som de tyckte var ”bäst”, som var användbar just för den eleven. Den andra uppgiften var att berätta vilka känslor som de tyckte överensstämde med hur de själva upplever matematik eller har upplevt matematik. Diskussionen efter filmen blev en sammanfattning av både strategier och känslor. Det blev både identifikation och en motbild, dvs så känner jag också men det behöver inte alltid vara så för alltid för jag kan lära mig smarta sätt när jag pluggar matematik.

Jag försöker alltid att inpränta till mina elever att ALLA kan lära sig matematik. För jag tror verkligen på det. För vissa går det fort, för andra går det långsamt. En del behöver mycket tid att tänka och göra matematiken till ”sin” och andra elever uppfattar samband och lär sig metoder snabbt. Det viktigaste är att förändra sin attityd till att tro på sig själv och lära sig smarta strategier. Då är allting möjligt.

Några bra tips från filmen och från mig:

  1. Vi behöver acceptera att vi inte alltid förstår. Då vi blir ett med att vi inte förstår det är då vi kan börja med att jobba på ATT förstå.
  2. Våga ställ frågor. Ställ också rätt sorts frågor, t ex ”Hur gjorde du när du räknade det där?” istället för ett påstående som ”Jag fattar inte.”
  3. Stressa inte. Matematik är inte ett 100 m-lopp och du är Usain Bolt. Det är bättre att ta det lugnt, och vara metodisk.
  4. Förklara för någon annan. Jag brukar säga att när du kan förklara en uppgift för någon annan det är då du upptäcker om du verkligen förstår.
  5. Det är viktigt att kunna begreppen i matematik, t ex veta vad addera, cylinder, area och andra matematikord betyder. Dessa begrepp går att plugga på, precis som engelskaglosor.
  6. Se matematiklektionerna som träningsläger. Vi är i skolan för att lära oss och vi kommer att få tillfällen att testa, ställa frågor och pröva själva.

 

Filmen kan du titta på här >> http://www.ur.se/Produkter/186789-Pluggkoden-Strategier-for-matematik

Appar i matematik

Det finns ett hav av appar som vi kan använda i skolan och ibland är det svårt att välja vilka appar som fungerar och i vilka åldrar. Jag har listat några av de appar som både jag och mina elever använder i skolan och som jag tycker fungerar väl i undervisningen. Alla dessa appar är gratis att använda.

Här är tre tips till att börja med:

elementaElementa – I denna app tävlar du mot andra användare i huvudräkning. Utmana dina vänner eller välj en slumpad motståndare. Du spelar 3 ronder mot utmanaren om vardera 75 sekunder. Riktigt bra!

 

flipitFlip it – Träna de fyra räknesätten och prioriteringsreglerna. Den här är beroendeframkallande och gillas av eleverna.

 

VMVirtual Manipulatives – Bråkform, decimalform och procentform i ett. En app för att jämföra och visualisera.