Monthly Archives: november 2016

Engelska barnböcker i undervisningen

I min undervisning använder jag mig ofta av engelsk skönlitteratur redan i årskurs två och tre. Naturligtvis kräver det en hel del förberedelse för att eleverna ska kunna ta till sig innehållet och att boken ska bli intressant för dem. När jag väljer en bok utgår jag från Gun Lundbergs (De första årens engelska, 2011:83) kriterier för en uppskattad engelsk bilderbok och då är det viktigt att den innehåller:

  • en handling som är lätt att följa
  • inspirerande och välgjorda bilder
  • ord som är både välbekanta och nya för eleverna
  • ett ämnesområde som vi arbetar med
  • ord och fraser som upprepas

Hur förbereder jag klassen inför en ny bok?
Jag ”duschar” eleverna med nya ord varje morgon och nu i höst när vi har haft ett ämnesövergripande tema om havet har jag passat på att föra in engelskan även här. Varje morgon under en veckas tid såg vi på YouTube-klipp där djur och växter i havet presenterades. Eleverna såg hur orden stavades, de fick uttala dem och de fick bokstavera dem. Här blev det en gemensam aktivitet där alla härmade uppläsaren samtidigt, ingen blev utpekad att härma själv, istället lärde vi oss orden tillsammans. Det var ju just genom att lyssna, härma och försöka hitta de olika ljuden i munnen som vi lärde oss vårt modersmål och vi gör på samma sätt när vi ska lära oss ett nytt språk. När orden sedan upprepats under en vecka fick eleverna små lappar med de aktuella orden på. Nu gällde det att läsa ordet och komma på vad det betydde för att sedan illustrera det på veckans bildlektion. När alla målat sina ord klistrade vi upp bilderna på en blå bakgrund och i samband med det repeterade vi orden och förde in lägesord så att bilderna hamnade där eleverna ville att de skulle vara.

winnieundertheseaFörst därefter presenterade jag boken, ”Winnie under the Sea”, som vi skulle läsa. Jag visade den. Vi pratade om vad de såg på bokens framsida och vad de trodde att boken skulle handla om. Bokens författare heter Valerie Thomas och den är illustrerad av Korky Paul. Till just den här boken fanns det en cd som vi kunde lyssna på också. Vi hade dock inte kunnat göra det vid den första uppläsningen eftersom det var mycket bakgrundsljud och effekter på skivan som hade gjort det svårt för eleverna att följa med. Jag valde istället att vänta med det till ett senare tillfälle och till dess hade jag tagit kort på bokens sidor och jag projicerade dem på tavlan så att alla kunde följa med när boken lästes.

Karyn Sandström (Kidworthy Works, 2011:63) hävdar att varje uppläsning bör vara lite annorlunda. Nya ord bör introduceras vid varje tillfälle samtidigt som bekanta ord repeteras. På så sätt kan de elever som upplever att engelskan är svår koncentrera sig på att uppfatta de bekanta orden i texten och de som behöver mer utmaningar får möjlighet att tillägna sig nya ord.

Boktips
I årskurs två, där språket för många är alldeles nytt, har jag använt Eric Carles fantastiska böcker eftersom de knyter an till de ämnesområden som introduceras i tvåan. Böckerna innehåller färgsprakande illustrationer, medryckande upprepningar som lämpar sig utmärkt för körläsning och ibland även rörelser som kan underlätta inlärningen. Flera av dessa böcker finns även inlästa på Youtube och går mycket bra att använda i undervisningen. Eleverna kan själva titta på filmerna och de gör det mer än gärna om och om igen. I boken ”The Very Hungry Caterpillar” får eleverna bland annat lära sig räkneord, veckodagar, frukter.  Även denna bok har jag ibland kopplat till bildundervisningen.HungryCaterpillar

 

From Head to Toe” är ytterligare en fantastisk barnbok där djur gör rörelser med sina kroppar och sedan frågar de läsaren om hen kan göra samma sak. ”Can you do it? I can do it”. Boken ”Brown Bear, Brown Bear, What Do You See?” är skriven av Bill Martin Jr, men illustrerad av Eric Carle och även den lämpar sig ypperligt väl för körläsning. Här blir eleverna medläsare, vilket Gun Lundberg poängterar, underlättar inlärning av uttal, språkrytm och melodi. Det som känns oerhört angeläget för mig är att böckerna som vi läst tillsammans får finnas tillgängliga i klassrummet så att alla kan läsa dem på egen hand. Det har varit fantastiskt att se hur eleverna valt att läsa en engelsk bok på morgonens lässtund. De har på egen hand övat på sitt uttal och många gånger har eleverna filmat sig själva när de har läst och sedan har de visat upp det på sina utvecklingssamtal. Det här blir till en ovärderlig hjälp för eleverna att få syn på sitt eget lärande och se sina framsteg.

Michel Rosens bok ”We´re Going on a Bear Hunt” är ytterligare ett exempel på en bilderbok som engagerar och entusiasmerar eleverna. Många känner igen boken eftersom de är bekanta med den svenska versionen ”Tigerjakt”. Förutom att det går att hitta fina uppläsningar av boken på YouTube kan man också se och höra författaren själv när han läser upp den ackompanjerad av sitt härliga kroppsspråk och fina inlevelse.

BrownBear

WeReGoingOnBearHunt

 

 

 

 

 

 

 

Slutligen vill jag bara uppmuntra er till att komplettera läroboken med engelska barnböcker. Det är lustfyllt, engagerande och utmanande. Naturligtvis kräver det lite extra förberedelser, men det är det helt klart värt.

Programmering i skolan

Under ett par dagar i oktober deltog och medverkade några lärare från Öckerös skolor på Makerdays som gick av stapeln i Göteborg, en konferens om innovation, kreativitet och lärande inom Makerskola och som bl a riktar sig till lärare i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

 

Det är ju en sak att deltaga i kreativa och roliga workshops där vi tekniknördar gottade oss i utbudet att programmera micro:bits, Arduino och Legorobotar, testa 3D-modellering och 3D-skrivare, arbeta med programmet Scratch och programmera Blue-bot. Ni vet, konkreta övningar som direkt, eller nja nästan direkt, kan genomföras i klassrummet. Men vi behöver också vara medvetna om varför vi väljer att arbeta med detta i våra klassrum, annars blir det bara ytterligare en rolig ”grej” som vi gör. Kanske hoppas vi att dessa aktiviteter ska bidra till mer intressant  och kreativ undervisning med förhoppning om att djupare kunskaper förmedlas via detta?

Enligt Skolverket är ett digitaliserat samhälle en naturlig del av våra liv men hur bemöter vi den och hur använder vi den digitala utvecklingen i våra skolor? För ganska exakt ett år sedan, i november 2015 gav Regeringen Skolverket i uppdrag att utarbeta en nationell IT-strategi för skolväsendet och i somras presenterade skolverket en vision att nå 2022. Visionen är :

  • Alla barn och elever har utvecklat adekvat digital kompetens.
  • Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.

Skolans uppdrag att stärka elevers digitala kompetens ska tydliggöras i läroplanerna och ett förslag till detta har lämnats till Regeringen. Detta enligt Skolverket för att förbereda eleverna för ett alltmer digitaliserat samhälle. Det handlar inte om att programmering ska bli ett eget ämne i skolan utan finnas med i ämnesplanerna, men också i del 1 och 2, som handlar om normer och värden samt mål, i läroplanen och rör alla ämnen och utbildningen som helhet.

Än så länge ligger det som ett förslag som väntar på beslut, både om HUR och NÄR, men läroplanerna kommer att revideras och vi lärare, framför allt lärare i matematik och teknik, förväntas undervisa i programmering. Skolverket inser utmaningen och presenterar även en kompetensutveckling om digitalisering för lärare. Redan nu har moduler inom digitalisering som ger dig som lärare fördjupade kunskaper kring hur digitala verktyg stödjer lärande lagts upp på Lärportalen och fler moduler läggs upp i december. Upplägget är liknande som Mattelyftet och Läslyftet och huvudmannen är ansvarig för att kompetensutvecklingen sker på skolorna.

Det verkar som om vi inte kommer undan när det gäller programmering i skolan. Härligt säger jag. Ytterligare ett uppdrag i skolan tänker kanske någon annan. “Många är så rädda över att gå in i något nytt…” uttryckte sig en lärare på Twitter till mig. Så hur ska vi förhålla oss till det? Ska vi alla bli programmerare nu? Vilka krav ställer det på oss lärare och på huvudmännen?

Carl Heath, forskare och designer på  Interactive Institute Swedish ICT och projektledare för Makerspace i skolan sa under Makerdays:

“När programmering skrivs in i läroplanen så innebär det att skolan ska göra saker som vi inte har gjort förut och kunna saker som vi tidigare inte kunnat. En ganska ovan situation för skolan.”

Förutom att lyssna till Carl Heath hade vi förmånen att lyssna till två andrar föreläsare; Jonas Linderoth och Linda Mannila. Jonas är professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet med inriktning mot spelvetenskap och är bl a känd för att ha figurerat i media för ett tag sedan då han bad om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer. Linda Mannila jobbar som forskare inom datavetenskapens didaktik vid Åbo Akademi i Finland samt vid Linköpings universitet. Hon leder projekt relaterade till programmering och digitalt skapande i grundskolan och ordnar kompetensutveckling för lärare inom samma områden. Dessa två föreläsare delade två lite olika perspektiv på programmering i skolan. Här är några insikter som jag vill lyfta.

När det gäller digitaliseringen i skolan i allmänhet och programmering i synnerhet handlar det inte bara om att eleverna ska lära sig programmera. Linda Mannila framhåller att programmeringen inte är ett mål i sig självt. Att arbeta med programmering är allmänbildning för att förstå vår omvärld där mycket i vår vardag är digitaliserat och uppbyggda och beroende av programmerade algoritmer. När eleverna arbetar med programmering är det ett också ett verktyg för att utveckla ett datalogiskt tänkande eller computational thinking. Datalogiskt tänkande kan beskrivas som ett abstrakt, logiskt och analytiskt tänkande, att träna sig i att göra generaliseringar och att lära sig arbeta på ett systematiskt och strukturerat sätt för att lösa olika problem. Själva begreppet datalogiskt tänkande användes först av Seymour Papert som menade att när elever lär sig programmera – och när de reflekterar kring sitt lärande – utvecklar de kunskaper och förmågor som även är användbara inom andra områden. Genom att programmera får man s k transfereffekter, dvs du utvecklar och tränar förmågor som du kan använda i andra ämnen, i nya situationer, med hjälp av datorer.

Idag är denna bild från organisationen Barefoot Computing i England, vanligt förekommande för att illustrera Datalogiskt tänkande

Barefoot-CT-Poster-for-website

 

Det finns enligt Jonas Linderoth skäl att ifrågasätta huruvida dessa transfereffekter mellan olika ämnen bevisats. Han målade en bild hur han som bildlärare resonerade att bildämnet och bildundervisningens legitimitet i skolan ofta försvaras av att konstnärliga ämnen har långtgående effekter på andra nyttiga kunskaper. Genom bildundervisningen och bildskapande lär man sig nyttiga saker som kan vara bra i andra ämnen. Men han lyfte forskning som visade att programmering verkar ha få eller inga transfereffekter alls, och ställde sig in i skaran som menar att det inte går att säga att elever genom att programmera blir bättre på förmågor som att hitta mönster, generalisera, utveckla strategier för problemlösning osv.

I ett ämnesdidaktiskt forsknings- och utvecklingsprojekt i matematik på Sjöstadsskolan i Stockholm undersökte en grupp lärare hur programmering kunde användas i matematikundervisningen. Så här skriver de sammanfattningsvis:

 ”I programmeringen mötte eleverna koordinater och andra matematiska begrepp som vinklar, bågar och geometriska figurer. Eftersom eleverna arbetade så pass mycket med att aktivt använda sig av koordinatpar och beräkna vinklar på programmeringslektionerna, utgick vi från att de förvärvat dessa kunskaper. Därför blev vi förvånade då det visade sig att så inte var fallet. När eleverna stötte på koordinatsystem i matematikundervisningen, kunde läraren i matematik inte se att eleverna hade någon uttalat bättre förståelse för detta, än andra elever som inte har jobbat med programmering. Detsamma gällde för begrepp som vinklar och andra geometriska begrepp, som eleverna visat sig behärska i Kojo, men helt tydligt inte tagit med sig till matematiken.

Läraren i matematik hade i detta fall inte själv provat programmeringsmiljön och kopplade därför inte ihop sin undervisning med elevernas erfarenheter av koordinatsystem i programmeringsmiljön. Läraren i programmering gjorde inte heller något för att uppmärksamma eleverna på att koordinater, vinklar och geometriska figurer, är begrepp som återfinns i matematik. Det är tydligt att det föreligger ett problem med att uppnå positiv transfer mellan lektionerna i matematik och programmering om inte eleverna får hjälp med detta.”

Hela rapporten kan läsas här.

Dessa olika perspektiv uppmuntrar onekligen till ytterligare forskning kring datalogiskt tänkande och  programmering i skolan. Jag ser fram emot fler rapporter och tillsvidare hänvisar jag till en sammanställning som i dagsläget presenteras av Stefan Pålsson, en frilansskribent som bloggar på uppdrag av Skolverket. Hans analys kan du läsa på http://omvarld.blogg.skolverket.se/2016/06/10/forskning-och-erfarenheter-kring-programmering-i-skolan/

Avslutningsvis vill jag citera Stefan Pålsson som skriver på Omvärldbloggen:

”När samhället utvecklas och förändras av digitaliseringen ställs nya krav på skolans undervisning. Eleverna behöver bland annat lära sig söka och använda information på ett kritiskt sätt, lösa problem, samarbeta och lära av varandra. Ofta används samlingsnamnet 21st Century Skills för att beskriva detta. Eftersom samhället ständigt utvecklas måste alla lära sig att lära för att kunna fortsätta lära genom hela livet. Annars klarar man sig varken som medborgare eller på arbetsmarknaden.”

 

Jonas Linderoths föreläsning kan du titta på https://www.youtube.com/watch?v=bJZWXCa50qc

Linda Mannilas föreläsning kan du titta på här https://www.youtube.com/watch?v=Te52okh0OjA

Carl Heaths föreläsning kan du titta på här https://www.youtube.com/watch?v=9k3pb8NuhrM