Lärare – riktiga MacGyvers

Historia är något som har en tendens att repriseras. En ny tappning av en gammal idé drar igång, samtidigt som det parallellt körs den gamla versionen. Om du aldrig mött MacGyver, var han i alla fall uppfinnarsnillet som kunde lösa allt, med vad han hittade runt omkring sig för tillfället. Han tog sig ur alla knipor och gjorde världen till en bättre plats genom att sätta stopp för elakingar. Han var “stor” på 80-talet och har du missat mannen med hockeyfrillan går det en hel del repriser. Men samtidigt som den gamla kommer i repris, har en ny version tagit plats i rutan. Det är samma idé, men tanken har applicerats i ett nytt sammanhang.

MacGyver 2016

 

Med ett leende på läpparna kunde jag idag inte låta bli att göra jämförelsen mellan lärare och MacGyver. Några likheter mellan dem jag kom att tänka på är att de båda får;

– möta och lösa alla uppkomna situationer, med det som man har att använda omkring sig.

– hitta lösningar när tekniken inte vill fungera och man måste ta till andra metoder.

– ständigt kämpa för att göra världen till en bättre plats, och att ofrånkomligen alltid hamn i kniviga situationer.

– använda idéer som fungerar, i gamla, som nya, sammanhang genom att anpassa dem till den miljön man är i.

– använda förmågan att se möjligheter när det är absolut som svårast att se dem, och att använda kunskaper man inhämtat på vägen.

– dessutom…ta hjälp av personer runt omkring och lita på att tillsammans är man starkare än alla “vapen”.

 

Vad kan jag vilja säga med den här jämförelsen?!

Se möjligheterna, se styrkan i din uppfinningsrikedom…men framförallt, försök se på tillvaron med ett leende – ett skratt gör utmaningar så mycket lättare.

Matematikspel

För lite drygt ett år sedan åkte lärarna på Hedens skola till Bengtsfors för att inspireras av Sten Rydh. Ett av de spel som vi fick lära oss var Omnido. Spelen finns att ladda ner från mattesmedjans hemsida.

Länk till hemsidan, här hittar du fler roliga spel:  Mattesmedjan

 

IMG_1234

Spelregler

 

Matematiktävling

När jag undervisar elever i problemlösning använder jag mig ofta av Känguruproblem. Man behöver inte tävla för att ta del av uppgifterna men vill man så är det dags att anmäla nu.

Anmälan till Kängurutävlingen 2017

Här anmäler du din klass eller klasser.
Det räcker med en anmälan per Känguruklass (Milou, Ecolier, Benjamin, Cadet, Junior eller Student).

När anmälan är gjord kommer en bekräftelse att sändas till den epostadress du uppgivit.

Anmäl din klass här: Känguru-tävling 2017

Vad är Känguru – Matematikens Hopp?
Kangourou sans Frontières är en internationell rörelse som årligen genomför en matematiktävling med inriktning på alla elever, det är alltså inte en elittävling. År 2010 deltog ca 5,8 miljoner elever i 40 länder. Verksamheten startade i Frankrike 1994, med 500 000 deltagare. Året därpå deltog 7 länder. Sverige deltog första gången 1999, med klassen Benjamin. Kängurun – Matematikens hopp har initierats i Sverige av SKM, Svenska kommittén för matematikutbildning. Den genomförs numer av NCM, Nationellt Centrum för Matematikutbildning.

Avsikten med Kängurun är att stimulera intresset för matematik genom bra problem som är tänkta att väcka nyfikenhet och lust att lära matematik. I mars genomförs tävlingen, då årets problem presenteras. Det finns många elever som tycker att det är roligt att tävla och det finns mycket duktiga elever som sällan får visa vad de egentligen kan som här har en chans att visa det. Tävlingen är också ett sätt att göra något särskilt i samband med matematik, en möjlighet att uppmärksamma matematikämnet. Men tävlingsdelen är endast en del av helheten. Tanken är att problemen sen ska utgöra underlag för många intressanta lektioner.

Läs mer på: Känguru

Viktig och rörande läsning…

Vill gärna tipsa om ett par böcker jag nyligen läst. Den första heter If I Was Your Girl av Meredith Russo och handlar om Amanda 18 år. Amanda är som vilken annan amerikanska tonårsflicka som helst, om man bortser från det faktum att hon föddes som Andrew…

images

 

Boken ger oss en inblick i hur livet som transperson kan vara och lämpar sig för läsare från ca åk 9 och uppåt. Språket är inte alltför svårt och man kan med fördel även lyssna på den inlästa version som finns tillgänglig online.

 

Nästa bok på samma tema, George av Alex Gino, handlar om 10-åriga Georges första erfarenheter som den flicka hon visserligen alltid varit men som ingen annan hittills sett…george

Även denna bok finns som lyssnarbok på engelska men eftersom den lämpar sig bäst för läsare i Georges egen ålder tror jag att en svensk version är att föredra.

 

Engelska barnböcker i undervisningen

I min undervisning använder jag mig ofta av engelsk skönlitteratur redan i årskurs två och tre. Naturligtvis kräver det en hel del förberedelse för att eleverna ska kunna ta till sig innehållet och att boken ska bli intressant för dem. När jag väljer en bok utgår jag från Gun Lundbergs (De första årens engelska, 2011:83) kriterier för en uppskattad engelsk bilderbok och då är det viktigt att den innehåller:

  • en handling som är lätt att följa
  • inspirerande och välgjorda bilder
  • ord som är både välbekanta och nya för eleverna
  • ett ämnesområde som vi arbetar med
  • ord och fraser som upprepas

Hur förbereder jag klassen inför en ny bok?
Jag ”duschar” eleverna med nya ord varje morgon och nu i höst när vi har haft ett ämnesövergripande tema om havet har jag passat på att föra in engelskan även här. Varje morgon under en veckas tid såg vi på YouTube-klipp där djur och växter i havet presenterades. Eleverna såg hur orden stavades, de fick uttala dem och de fick bokstavera dem. Här blev det en gemensam aktivitet där alla härmade uppläsaren samtidigt, ingen blev utpekad att härma själv, istället lärde vi oss orden tillsammans. Det var ju just genom att lyssna, härma och försöka hitta de olika ljuden i munnen som vi lärde oss vårt modersmål och vi gör på samma sätt när vi ska lära oss ett nytt språk. När orden sedan upprepats under en vecka fick eleverna små lappar med de aktuella orden på. Nu gällde det att läsa ordet och komma på vad det betydde för att sedan illustrera det på veckans bildlektion. När alla målat sina ord klistrade vi upp bilderna på en blå bakgrund och i samband med det repeterade vi orden och förde in lägesord så att bilderna hamnade där eleverna ville att de skulle vara.

winnieundertheseaFörst därefter presenterade jag boken, ”Winnie under the Sea”, som vi skulle läsa. Jag visade den. Vi pratade om vad de såg på bokens framsida och vad de trodde att boken skulle handla om. Bokens författare heter Valerie Thomas och den är illustrerad av Korky Paul. Till just den här boken fanns det en cd som vi kunde lyssna på också. Vi hade dock inte kunnat göra det vid den första uppläsningen eftersom det var mycket bakgrundsljud och effekter på skivan som hade gjort det svårt för eleverna att följa med. Jag valde istället att vänta med det till ett senare tillfälle och till dess hade jag tagit kort på bokens sidor och jag projicerade dem på tavlan så att alla kunde följa med när boken lästes.

Karyn Sandström (Kidworthy Works, 2011:63) hävdar att varje uppläsning bör vara lite annorlunda. Nya ord bör introduceras vid varje tillfälle samtidigt som bekanta ord repeteras. På så sätt kan de elever som upplever att engelskan är svår koncentrera sig på att uppfatta de bekanta orden i texten och de som behöver mer utmaningar får möjlighet att tillägna sig nya ord.

Boktips
I årskurs två, där språket för många är alldeles nytt, har jag använt Eric Carles fantastiska böcker eftersom de knyter an till de ämnesområden som introduceras i tvåan. Böckerna innehåller färgsprakande illustrationer, medryckande upprepningar som lämpar sig utmärkt för körläsning och ibland även rörelser som kan underlätta inlärningen. Flera av dessa böcker finns även inlästa på Youtube och går mycket bra att använda i undervisningen. Eleverna kan själva titta på filmerna och de gör det mer än gärna om och om igen. I boken ”The Very Hungry Caterpillar” får eleverna bland annat lära sig räkneord, veckodagar, frukter.  Även denna bok har jag ibland kopplat till bildundervisningen.HungryCaterpillar

 

From Head to Toe” är ytterligare en fantastisk barnbok där djur gör rörelser med sina kroppar och sedan frågar de läsaren om hen kan göra samma sak. ”Can you do it? I can do it”. Boken ”Brown Bear, Brown Bear, What Do You See?” är skriven av Bill Martin Jr, men illustrerad av Eric Carle och även den lämpar sig ypperligt väl för körläsning. Här blir eleverna medläsare, vilket Gun Lundberg poängterar, underlättar inlärning av uttal, språkrytm och melodi. Det som känns oerhört angeläget för mig är att böckerna som vi läst tillsammans får finnas tillgängliga i klassrummet så att alla kan läsa dem på egen hand. Det har varit fantastiskt att se hur eleverna valt att läsa en engelsk bok på morgonens lässtund. De har på egen hand övat på sitt uttal och många gånger har eleverna filmat sig själva när de har läst och sedan har de visat upp det på sina utvecklingssamtal. Det här blir till en ovärderlig hjälp för eleverna att få syn på sitt eget lärande och se sina framsteg.

Michel Rosens bok ”We´re Going on a Bear Hunt” är ytterligare ett exempel på en bilderbok som engagerar och entusiasmerar eleverna. Många känner igen boken eftersom de är bekanta med den svenska versionen ”Tigerjakt”. Förutom att det går att hitta fina uppläsningar av boken på YouTube kan man också se och höra författaren själv när han läser upp den ackompanjerad av sitt härliga kroppsspråk och fina inlevelse.

BrownBear

WeReGoingOnBearHunt

 

 

 

 

 

 

 

Slutligen vill jag bara uppmuntra er till att komplettera läroboken med engelska barnböcker. Det är lustfyllt, engagerande och utmanande. Naturligtvis kräver det lite extra förberedelser, men det är det helt klart värt.

Programmering i skolan

Under ett par dagar i oktober deltog och medverkade några lärare från Öckerös skolor på Makerdays som gick av stapeln i Göteborg, en konferens om innovation, kreativitet och lärande inom Makerskola och som bl a riktar sig till lärare i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

 

Det är ju en sak att deltaga i kreativa och roliga workshops där vi tekniknördar gottade oss i utbudet att programmera micro:bits, Arduino och Legorobotar, testa 3D-modellering och 3D-skrivare, arbeta med programmet Scratch och programmera Blue-bot. Ni vet, konkreta övningar som direkt, eller nja nästan direkt, kan genomföras i klassrummet. Men vi behöver också vara medvetna om varför vi väljer att arbeta med detta i våra klassrum, annars blir det bara ytterligare en rolig ”grej” som vi gör. Kanske hoppas vi att dessa aktiviteter ska bidra till mer intressant  och kreativ undervisning med förhoppning om att djupare kunskaper förmedlas via detta?

Enligt Skolverket är ett digitaliserat samhälle en naturlig del av våra liv men hur bemöter vi den och hur använder vi den digitala utvecklingen i våra skolor? För ganska exakt ett år sedan, i november 2015 gav Regeringen Skolverket i uppdrag att utarbeta en nationell IT-strategi för skolväsendet och i somras presenterade skolverket en vision att nå 2022. Visionen är :

  • Alla barn och elever har utvecklat adekvat digital kompetens.
  • Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.

Skolans uppdrag att stärka elevers digitala kompetens ska tydliggöras i läroplanerna och ett förslag till detta har lämnats till Regeringen. Detta enligt Skolverket för att förbereda eleverna för ett alltmer digitaliserat samhälle. Det handlar inte om att programmering ska bli ett eget ämne i skolan utan finnas med i ämnesplanerna, men också i del 1 och 2, som handlar om normer och värden samt mål, i läroplanen och rör alla ämnen och utbildningen som helhet.

Än så länge ligger det som ett förslag som väntar på beslut, både om HUR och NÄR, men läroplanerna kommer att revideras och vi lärare, framför allt lärare i matematik och teknik, förväntas undervisa i programmering. Skolverket inser utmaningen och presenterar även en kompetensutveckling om digitalisering för lärare. Redan nu har moduler inom digitalisering som ger dig som lärare fördjupade kunskaper kring hur digitala verktyg stödjer lärande lagts upp på Lärportalen och fler moduler läggs upp i december. Upplägget är liknande som Mattelyftet och Läslyftet och huvudmannen är ansvarig för att kompetensutvecklingen sker på skolorna.

Det verkar som om vi inte kommer undan när det gäller programmering i skolan. Härligt säger jag. Ytterligare ett uppdrag i skolan tänker kanske någon annan. “Många är så rädda över att gå in i något nytt…” uttryckte sig en lärare på Twitter till mig. Så hur ska vi förhålla oss till det? Ska vi alla bli programmerare nu? Vilka krav ställer det på oss lärare och på huvudmännen?

Carl Heath, forskare och designer på  Interactive Institute Swedish ICT och projektledare för Makerspace i skolan sa under Makerdays:

“När programmering skrivs in i läroplanen så innebär det att skolan ska göra saker som vi inte har gjort förut och kunna saker som vi tidigare inte kunnat. En ganska ovan situation för skolan.”

Förutom att lyssna till Carl Heath hade vi förmånen att lyssna till två andrar föreläsare; Jonas Linderoth och Linda Mannila. Jonas är professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet med inriktning mot spelvetenskap och är bl a känd för att ha figurerat i media för ett tag sedan då han bad om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer. Linda Mannila jobbar som forskare inom datavetenskapens didaktik vid Åbo Akademi i Finland samt vid Linköpings universitet. Hon leder projekt relaterade till programmering och digitalt skapande i grundskolan och ordnar kompetensutveckling för lärare inom samma områden. Dessa två föreläsare delade två lite olika perspektiv på programmering i skolan. Här är några insikter som jag vill lyfta.

När det gäller digitaliseringen i skolan i allmänhet och programmering i synnerhet handlar det inte bara om att eleverna ska lära sig programmera. Linda Mannila framhåller att programmeringen inte är ett mål i sig självt. Att arbeta med programmering är allmänbildning för att förstå vår omvärld där mycket i vår vardag är digitaliserat och uppbyggda och beroende av programmerade algoritmer. När eleverna arbetar med programmering är det ett också ett verktyg för att utveckla ett datalogiskt tänkande eller computational thinking. Datalogiskt tänkande kan beskrivas som ett abstrakt, logiskt och analytiskt tänkande, att träna sig i att göra generaliseringar och att lära sig arbeta på ett systematiskt och strukturerat sätt för att lösa olika problem. Själva begreppet datalogiskt tänkande användes först av Seymour Papert som menade att när elever lär sig programmera – och när de reflekterar kring sitt lärande – utvecklar de kunskaper och förmågor som även är användbara inom andra områden. Genom att programmera får man s k transfereffekter, dvs du utvecklar och tränar förmågor som du kan använda i andra ämnen, i nya situationer, med hjälp av datorer.

Idag är denna bild från organisationen Barefoot Computing i England, vanligt förekommande för att illustrera Datalogiskt tänkande

Barefoot-CT-Poster-for-website

 

Det finns enligt Jonas Linderoth skäl att ifrågasätta huruvida dessa transfereffekter mellan olika ämnen bevisats. Han målade en bild hur han som bildlärare resonerade att bildämnet och bildundervisningens legitimitet i skolan ofta försvaras av att konstnärliga ämnen har långtgående effekter på andra nyttiga kunskaper. Genom bildundervisningen och bildskapande lär man sig nyttiga saker som kan vara bra i andra ämnen. Men han lyfte forskning som visade att programmering verkar ha få eller inga transfereffekter alls, och ställde sig in i skaran som menar att det inte går att säga att elever genom att programmera blir bättre på förmågor som att hitta mönster, generalisera, utveckla strategier för problemlösning osv.

I ett ämnesdidaktiskt forsknings- och utvecklingsprojekt i matematik på Sjöstadsskolan i Stockholm undersökte en grupp lärare hur programmering kunde användas i matematikundervisningen. Så här skriver de sammanfattningsvis:

 ”I programmeringen mötte eleverna koordinater och andra matematiska begrepp som vinklar, bågar och geometriska figurer. Eftersom eleverna arbetade så pass mycket med att aktivt använda sig av koordinatpar och beräkna vinklar på programmeringslektionerna, utgick vi från att de förvärvat dessa kunskaper. Därför blev vi förvånade då det visade sig att så inte var fallet. När eleverna stötte på koordinatsystem i matematikundervisningen, kunde läraren i matematik inte se att eleverna hade någon uttalat bättre förståelse för detta, än andra elever som inte har jobbat med programmering. Detsamma gällde för begrepp som vinklar och andra geometriska begrepp, som eleverna visat sig behärska i Kojo, men helt tydligt inte tagit med sig till matematiken.

Läraren i matematik hade i detta fall inte själv provat programmeringsmiljön och kopplade därför inte ihop sin undervisning med elevernas erfarenheter av koordinatsystem i programmeringsmiljön. Läraren i programmering gjorde inte heller något för att uppmärksamma eleverna på att koordinater, vinklar och geometriska figurer, är begrepp som återfinns i matematik. Det är tydligt att det föreligger ett problem med att uppnå positiv transfer mellan lektionerna i matematik och programmering om inte eleverna får hjälp med detta.”

Hela rapporten kan läsas här.

Dessa olika perspektiv uppmuntrar onekligen till ytterligare forskning kring datalogiskt tänkande och  programmering i skolan. Jag ser fram emot fler rapporter och tillsvidare hänvisar jag till en sammanställning som i dagsläget presenteras av Stefan Pålsson, en frilansskribent som bloggar på uppdrag av Skolverket. Hans analys kan du läsa på http://omvarld.blogg.skolverket.se/2016/06/10/forskning-och-erfarenheter-kring-programmering-i-skolan/

Avslutningsvis vill jag citera Stefan Pålsson som skriver på Omvärldbloggen:

”När samhället utvecklas och förändras av digitaliseringen ställs nya krav på skolans undervisning. Eleverna behöver bland annat lära sig söka och använda information på ett kritiskt sätt, lösa problem, samarbeta och lära av varandra. Ofta används samlingsnamnet 21st Century Skills för att beskriva detta. Eftersom samhället ständigt utvecklas måste alla lära sig att lära för att kunna fortsätta lära genom hela livet. Annars klarar man sig varken som medborgare eller på arbetsmarknaden.”

 

Jonas Linderoths föreläsning kan du titta på https://www.youtube.com/watch?v=bJZWXCa50qc

Linda Mannilas föreläsning kan du titta på här https://www.youtube.com/watch?v=Te52okh0OjA

Carl Heaths föreläsning kan du titta på här https://www.youtube.com/watch?v=9k3pb8NuhrM

Våga släppa annat…

Nu är vi i full gång med Skolverkets satsning Läslyftet på Kompassenskolan. Det känns spännande att handleda och tillsammans med kollegorna utveckla lärarkompetensen  kring läsning, läsförståelse och läsförståelsestrategier. Läslyftet syftar till att ge lärare ytterligare kompetens gällande vetenskapligt väl underbyggda och effektiva metoder för språk- läs och skrivutveckling.

Modulen vi arbetar med heter samtal om text och visar på det strukturerade samtalet som ett framgångsrikt verktyg för att öka elevernas läsförståelse. Valet av modul grundar sig i vår egen praktik och en önskan om ett gemensamt sammanlänkat utvecklingsarbete som riktar sig till alla åldrar och innefattar alla ämnen. En nulägesbeskrivning har gjorts där resultat och kompetensutvecklingsbehov analyserats.

För att kunna utveckla och förbättra verksamheten är det nödvändigt att veta vad som fungerar bra och mindre bra. Ett dilemma som uppstår vid en tidskrävande satsning som  Läslyftet, är förmågan att prioritera och våga välja bort. Redan nu kan vi konstatera att samtal om texter tar tid. Arbetet måste planeras noggrant  i förväg, ha ett tydligt syfte och följas upp av reflektioner och analyser. Det finns inte en metod eller en modell som passar för alla typer av textsamtal. Vi har under veckorna som gått prövat olika samtalsmodeller och metoder med eleverna inom det ämne och sammanhang där vi just nu befinner oss. Varje moment behöver genomföras många gånger för att befästas och bli en självklar del av undervisningen.För ett förändrat arbetssätt krävs modet att våga släppa annat. En lärdom från en rad olika utvecklingssatsningar är att det är viktigt att våga prioritera och att ta sikte på vissa mål tills de verkligen är uppnådda. […] Skolor måste motstå frestelsen att göra många bra saker om man ska nå fram till ett djupt lärande och en verklig förändring. För att lyckas krävs enligt Timperley att man fokuserar på ett eller få mål som är mest angelägna för den verksamhet man befinner sig i och inte springer på alla bollar. ” Forskning för klassrummet: vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. Skolverket (2013). Nu är det samtal om text i alla ämnen som är i fokus och vi hjälps åt att hålla huvudet kallt och våga släppa vissa andra delar i undervisningen.

Låt eleverna leda samtalet om en text

Ett sätt att arbeta med en text i klassrummet är att föra ett strukturerat samtal om den utifrån en modell som kallas reciprocal teaching, det vill säga ömsesidigt lärande. Arbetsmetoden utarbetades av de amerikanska forskarna Annemarie Sullivan Palincsar och Ann L. Brown (1984) och har lyfts fram av till exempel  den svenska läsforskaren Monica Reichenberg i boken Vägar till läsförståelse: texten, läsaren, samtalet (2008). Det som modellen går ut på är att läraren väljer ut en text som hen förbereder genom att dela upp i segment. Avsnitten analyseras utifrån fyra punkter:

  • Sammanfatta med egna ord

Sätt rubrik på texten!

Ta ut tema och motiv.

Vad är det viktiga i texten?

  • Ställ frågor

Vilka frågor väcker texten?

  • Red ut oklarheter

Är det något i texten som är svårt att förstå?

Lyft fram och diskutera symboler och oklarheter!

  • Föregrip

Vad tror du händer sen?

Läraren leder samtalet kring det första segmentet. Alla elever uppmuntras att delta i diskussionen, men det är samtalsledaren som fördelar ordet. Läraren utser därefter en av eleverna att vara samtalsledare för nästa segment. Samtalet fortsätter och eleven som är samtalsledare går igenom punkterna och utser sedan en ny elev som tar ansvar för nästföljande segment. Målet är att alla elever ska ha varit samtalsledare när hela texten är bearbetad och att så många elever som möjligt säger något under de diskussioner som förs.

Jag och en kollega har använt reciprocal teaching i olika elevgrupper med lyckat resultat. Eleverna fick en känsla för hur en viss text är uppbyggd och fick dessutom möjlighet att pröva en strategi som de kan använda i mötet med en text.

Reciprocal teaching är en av många möjliga arbetsmetoder för att arbeta med läsförståelse. Den kan fungera i vissa elevgrupper med vissa sorters texter. Att alltid använda samma modell när man läser en text i klassrummet riskerar dock att bli kontraproduktivt. Erbjud istället eleverna en palett av olika strategier för att angripa olika sorters texter!

 

När läsningen lyfter

Det här läsåret drar Läslyftet igång på gymnasiet. Vi är en blandad grupp lärare som träffas varje vecka för att diskutera hur vi i undervisningen kan arbeta med att förbättra elevernas läskompetens. Under hösten kommer vi att arbeta med modulen Lässtrategier för ämnestexter och där ligger fokus på att visa hur alla lärare – oavsett ämne – aktivt bör visa eleverna hur de tar sig an och tar till sig innehållet i en text. Det ska bli intressant att se vilken effekt kompetensutvecklingen kan få.

Att elever i den svenska skolan har uppvisat en allt sämre läsförståelse har nog inte undgått någon. PISA- och PIRLS-undersökningar har visat på sjunkande resultat under många år. I PISA 2000 och PISA 2003 presterade svenska 15-åringar över OECD-genomsnittet i läsförståelse. I PISA 2012 presterade dock 19 av 34 länder bättre än Sverige i läsförståelse. Pojkar hade försämrat sina resultat i större utsträckning än flickor och lågpresterande elever hade uppvisat sämre resultat än högpresterande. Likvärdigheten hade alltså också försämrats. Oavsett vad man anser om de här undersökningarnas tillförlitlighet finns det ändå många tecken som tyder på att det finns ett problem som vi lärare måste hantera.

I mer eller mindre alla ämnen på gymnasiet måste eleverna kunna läsa och förstå innehållet i olika texter. Vi lärare har därför ett viktigt uppdrag som består i att lära eleverna att inte bara ta sig igenom en text, utan även kunna tillgodogöra sig det som texten har att säga. Förhoppningsvis är Läslyftet ett verktyg för att hjälpa eleverna med detta.